Osälskaplig häst
Min häst Lotta går tillsammans med sin mamma Dorry och sin dotter Selma. Lotta och Selma är inga som helst problem att fånga,klappa,rida,eller köra.
Men Dorry avskyr när man gör det. Hon skyggar undan när man klappar henne eller ska fånga henne. Sist gång någon försökte rida henne slutade det med att hon sprang in med ryttaren i ett träd.
Man kan nästan aldrig klappa henne. Enda gången hon inte gör något är när man har fått tag i grimman på henne, då står hon helt stilla, men är spänd som en fiol sträng. Hon går aldrig ifrån Lotta och nästan river boxen när jag går ut med henne.
Hon är en mycket gammal häst som har blivit utställd på 45 p, vad jag vet så har hon inte alltid varit sådan.
Varför är hon så rädd för människor?
"Varför" är det nog ingen som inte känt henne länge kan svara på…
Kan hon ha ont? Förknippa människor med annat obehag?
Tänker i banor som - Tvåbening betyder obekväm hovslagare, avmaskning, vaccination, alltför höga krav vid träning/ridning???
Om du kan utesluta smärta och obehag så skulle jag bara försöka umgås med henne. Mutor kan i det här läget vara HELT tillåtet. En liten morotsbit, lite pellets, vad som helst som hon tycker om!
När du väl får tag i henne; stressa inte! Klia, borsta… helt utan andra krav än att bara vara nära.
Min 19åring t ex blir "vildhäst" när hon inte hanteras på ett par dagar, typ när hon gått på bete och bara haft lite tillsyn. Vill inte alls få grimma på sig, än mindre hanterad. Måste i de lägena alltid valla henne någon minut innan hon tillåter att man tar på grimman. Detta beteende går dock över efter en dag eller två med regelbundna rutiner som att få komma in i boxen, få en morot och bli kliad under magen 
Håller med #1 uteslut smärta. Sen mutor och inget tvång. Har haft en ponny som det tog 8 månader att ta i hagen. Hon kom med in i stallet och jag kunde stänga om dem. Kunde aldrig ta henne i hagen. Jag hade tid så jag tvingade aldrig henne i hagen. Var mkt ute i hagen och hon stod med de andra runt mig, men ville inte komma fram och bli kelad. Inne stod hon och sov när man höll på med henne, lös för det mesta.
Har idag en liten dam som jag får ha muta med mig om jag ska komma till henne i hagen. Själv kan hon gå in i stallet om jag är där inne, då är det inga problem. Hon är en ponny som haft en del ägare. Vad jag förstått har det alltid varit problem med att fånga henne. Känner de tre sista så jag vet de haft problem. Ibland kommer hon själv och hon är väldigt glad för kel när hon kommer. De är speciella hästar dessa små.
Bägge mina har kommit från större stuteri, så de är kanske inte jätte mkt jobbade med från början. Å andra sidan har man en häst som inte är förstörd heller, så då går det nästan alltid bara framåt,
Hoppas du löser det.
Borelia kan orska ett sådant beteende. Men förhoppningsvis är det inget sådant som "spökar"
Jag har en ponny som kan vara värsta vildhästen lös utan grimma men väl infångad mycket tam (denna individ har alltid varit sådan) kärvänlig och väluppfostrad. Vet inte varför denna är sådan då mamman är ett "plåster". Ponnyn i fråga är väldigt mycket hanterad och är orädd infångad men som sagt lös utan grimma kan man ibland tro att ingen människa förut tagit i denna individ
Veritas odium paretFörvånad