Vissa dagar när allt känns jobbigt och man känner sig motarbetad kan det vara något av det bästa att gå ut med sin ponny(häst).

Efter skolans tjohej var jag aldeles tjock i huvudet, kunde inte tänka liksom.

Då gick jag till hagen och tog ut Lotta, jag tänkte först att vi skulle rida men min hjälm var borta och hon va ganska pigg så jag sket i det.

Istället tog vi en lång promenad.

Först då kunde jag tänka klart, när man känner hur hästen andas och den kalla luften mot ansiktet.

Senare när vi skulle gå tillbaka till gården gick hon lungt och sansat vid min sida, det var knappt att jag höll i grimmskaftet. Så jag skulle testa henne och se om skulle fortsätta gå när jag stannade. Så jag gjorde precis så som Westerryttaren visade Jossan på Ponnyakuten, och det funka!

Jag hade löst grimmskaft och hon stannade med mig direkt, när jag sedan började gå gick hon efter likadant igen!

Det är sådanna ögonblick som jag förstår att det alltid finns en vän att komma till när man är ledsen eller orolig över något.

Lotta I<3 u 4ever