Låt dem gå i en hage bredvid varandra några dagar först, jag tror absolut inte det ska vara några problem med att släppa ihop dem då det är vallacker hela högen men det skadar inte att vara försiktig. Har själv varit med om att ett halvblodssto skulle ha ihjäl en shettis som vi släppte ihop med dem.

Enig med #1

Gå själv med i hagen de första gånge - själv om det är vallakker kan där bli trubbel de första dagar pga avundsjuka …

Bild av Frederik 3´dagen med Welch-stoet Red-Chili - på 1´dagen blev han anfallat av russ-vallakken:

Jag köpte shettis i höstas som skulle gå med min arabhingst + en ponnyvalack.

Tänkte att valacken som har gått med fler hästar innan skulle vara snäll så de 2 fick träffas först men usch va elak han var mot shettisen. Så jag släppte alla tillsammans och min fina arabhingst höll sig hela tiden imellan de andra för att det inte skulle vara bråk.

man får nog räkna med liiite tjafs då de ändå måste få bestämma ordningen och jag är glad att det gick så bra.
Jag hade shettisen i egen hage först när han kom för att han inte skulle få för kraftigt bete så de såg varann i någon vecka först.

När jag köpte min lilla så gick hon i 2 månader med min New forrest, som inte var speciellt trevlig mot henne första tiden.

Efter detta kom varmblodet hem från betet, tog några dagar innan den äldre New forresten släppte taget om den lilla. Sen hade vi inga problem alls. Då var det 2 ston och varmblodet var valack!

Men en hade brevid hade jag också rekommenderat i första hand!

Vi provade att släppa ihop hästarna. Då har shettisen gått i egen hage brevid de stora hästarnas hage ett par dagar.

Det gick bra först då fullblodet kom fram och hälsa på den lille, men sen kom varmblodingen och det tog bara ett par sekunders nosning..och han anföll den lilla och jag trodde verkligen att han skulle ha ihjäl den stackaren 

Den lilla gjorde ingenting, försökte bara komma undan och varmblodingen …usch, vad hemskt det var att se, ja, jag tror han var ute efter att döda!

Och innan vi fick tag på dom! Hade jag haft en bössa då, ja då hade varmblodingen inte funnits mer! Så förbannad var jag på honom..grrr..

Tur att det gick bra iallafall och vi fick isär den lille från galenhästen, som slängde runt honom som en vante, med ett supertag i manen och nästan skulle knäa sig över honom ibland för att krossa honom!

När vi sen fått in den lilla i stallet, lugnat ner oss själva och kollat igenom honom så att han inte hade några skador och släppt ut honom i sin egen hage..ja då stod alla efter ett tag och åt sin mat som om ingenting hade hänt och vi var så skakis, så skakis 

Jag törs inte släppa in den lille någe mer ihop med varmblodingen! Däremot tror jag att det inte skulle vara något problem med fullblodet. Han stod bara och gapade under hela tumulten!

Hur ska jag fara? Någon som har ett svar?  Jag är en hästmänniska på 50 år och haft i 30 år, men aldrig har jag varit med om dess like till vansinnig häst. Annars är han snäll med oss, varmblodingen..

Hästar är inte alltid särskildt snälla imot hverandra och där fins häster som inte accepterer en ny ( lilla ). I bland får man uppge att sätte nån sammen och ibland tar det lång tid typ. 3 - 4 dygn och mera.

Jag brukar att vora med den nya i hagen och holde ´den onde´ bort, men det är inte lätt och kostar mycket tid.

Senast ´levade´ jag 2 dagar i hagen då lilla Frederik blev anfallat av Russ-vallakken Mattis så han stod och skakade av angst ( i dag är dom vänner ) - då russet upptäckte att jag som leder hadde beslöt att Frederik SKULLE vore med i flokken lugnede han ner sig och höll därefter ´afstånd´ i ett par dagar - och sen gikk det bra …

Om hästar har samma storlek går det bättre då den nya kan förvare sig imott anfall ock kanske till och med är den starkaste.

Varje situation är olike så man får bruke sin intuition och annars vora forsigtig och evt. ha ett spö med så man kan hålla et ´rum´ kring sig …

Då vi ï januar introducerade Welsh-stoet Chili blev hon också anfallet av russet, men här fikk musikken en annan klang, då hon viste att använda sina bakhover effektivt, så russ-vallakken måtte lugna ner sig med ett par rispor.

I dag är Chili en snäll och myndig ledera av voran lilla flok, där levar i stor harmoni

På bilden sluttar Mattis och Chili ´krigen´ och blir vännar …

Det är ju väldigt individuellt hur det fungerar och man vet inte alltid i förväg hur det ska sluta. Och det beror ju både på shettisens och de större hästarnas temperament.

Min mammas gamla shettis-sto var aldrig elak och jagade någon men hon satte dem på plats så att de visste att det var hon som bestämde. Och det gjorde hon med nordsvensk, varmblod, ardenner likväl som andra shettisar.

Men värre var det när en liten shettishingst på tre år skulle vara sällskap åt en treårig ardennerhingst. Shettisen höll på att jaga livet ur ardennern! Shettisen bet ardennern i hasorna gång på gång men var hela tiden snabb att springa undan när ardenner försökte vända runt och ge igen. Till slut fick man ut ardennern som då var sjöblöt at svett och bara stod och flåsade. De kan vara riktigt besvärliga de där små shettisarna ibland.

Hoppas att det kommer att bli bra med din shettis #5 som verkar vara en snäll och timid valack.

Tack alla för hjälp och stöd 

Idag fick fullblodet och shettisen gå i en hage och varmblodingen i en egen hage och vilken skillnad!!

Inte ett pip, ingenting som ens visa att dom inte ens känner varandra! Fullblodet och shettisen. Men så är bägge seniorer och väldigt snälla.

Det var hur lugnt som helst i hagen och varmblodingen bara acceptera att han skulle gå själv!

Vi delade av den befintliga hagen med en bred luftspalt emellan, så ingen kom åt varandra över staketen. Det gjorde susen.

Jag tror inte att jag någonsin törs släppa ihop  den lilla med varmblodet igen!

I så fall ska det vara någon med, som riktigt har en hel livstids erfarenhet i bakfickan 

Så som du beskriver gjorde faktiskt min vamblods kille ockås när han skulle få sällskap..han hade gått själv i ngn månad då mitt shettissto var på betäckning, som sällskap skulle han få en 2-årig hingst och jag har aldrig sett honom så ilsken förr! Kände precis som du att han var ute efter att döda.. det blev inget sällskap t varmblodet förräns sstoet kom hem o han var nöjd med det!

Shit så arg jag var på honom..varmblodet var väl 16-17 år då o valack..

En annan gång var det ett annat shettissto som skulle vara sällskap åt honom…henne jagade han ut så fort jag gick frma först t henne o hälsade…o innan jag fattade detta…knäppa egenartade lilla älskade gammelgubbe ;-)

Ja, tänk så dom kan bete sig och det värsta är att jag ser på varmblodet med andra ögon nu

Jag tycker synd om honom som går ensam nu, men samtidigt så känner jag att jag lite tappat förtroendet för honom och det känns inte bra.

Men jag har jobbigt med psyket och så har jag fibromyalgi, så alla dessa konstiga förändringar blir så jobbiga.. och jag månar alldeles otroligt för dessa djur, vill till 100% att det ska vara bra för alla.. Så när det blir så här så får jag  ångest och mår dåligt, samtidigt som jag vill rädda den lilla shettisen från slakt!

Men så tänker jag att hur många hästar går inte i egen hage och han är ju inte mer än 1 meter ifrån dom andra, så han ser ju dom hela tiden och dom står i stallet tillsammans på nätterna.

och bara denna isgata kunde försvinna på vägarna, så att vi kan gå ut med alla samtidigt, i en flock..tror det skulle vara nyttigt för dom!

Bara det att min kropp tar sån stryk av att gå på den här halkan, så man känner sig lite låst..

Men det ska väl bli bättre med vädret och det går väl ingen nöd på hästarna än..

Igår var dottern och jag iaf på en kort promenad med shettisen och hundarna och det gick så bra! Han är såå go och snäll  den lille farbrorn!