Rädda föl!
undrar hur era fölingar är? "mitt" är 2 veckor o hon är såå rädd…tycker vi är lugna mot henne, även barnen som annars kan härja vilt, är lugna mot henne. Ändå vågar hon inte fram o får panik om man närmar sig henne…. Vad ska man göra? Bara att ha tålamod?
jepp vår lilla mio är också rädd,men det blir bättre och bättre.
Mitt råd är att ta en stund varje dag och bara sitt hos henne, låt henne komma fram till er så lär det nog släppa.
Jag sitter ute hos Mio varje dag och idag var han nästan framme hos mig.
Havsrosens stuteri www.havsrosensstuteri.se
Jag brukar ta in sådana och pyssla lite med dom. sitta i boxen tills dom är "på en". Sen går det rätt bra i hagen också. Min års fölunge hoppar på en och biter en så fort man kommer nära. Hon är FÖR tam
Jag har haft flera såna föl.
MIN erfarenhet är att det fungerar utmärkt att låta dem vara ett tag, att de lugnar sig med åldern och blir sociala tack vare sin naturliga nyfikenhet. Man måste inte pyssla med dem varje dag för att nå det målet. Jag låter dem vara helt tills de själva vill komma…
#3 Jag gör likadant. Annars blir de, enligt min erfarenhet, lättare små "huliganer". :-)
Till och med de (flesta) fölen som har mammor som är extremt "vaktiga" kommer fram till slut och blir alldeles jättetama.
/Cattis
.:. www.shetlandsponny.com .:.
Instämmer med Cattis och Anna jag .
Moneypenny är ett sådant där föl som är nyfiken av naturen och går fram själv och vill kela , så henne har man ju inte jobbat direkt med *ler* en del föds sådana.
Instämmer med #3. Tids nog släpper rädslan o de kommer bli åt andra hållet.
Föl som man tex pysslat med mkt första tiden av olika anledningar har istället blivit för sociala. Inte bra det heller.
Låter också fölen vara ifred i början - tids nog tar nyfikenheten över!
Fölet i år var rädd ca 4 dagar. Sen kom hon på att vi inte var farliga. Vi har kliat henne. Och börjat att sätta på grimma. Men vi tvingar oss inte på henne utan HON får komma fram.
Förra årets föl var den ena ODRÄGLIG 
Han var social från början och "tog all plats" i hagen och gick som en hund efter oss. Stofölet (helsyster till detta årets) med däremot var skygg tills hingstfölet flyttade. DÅ ändrade hon sig och blev mer och mer nyfiken.
Av någon underlig anledning har vi aldrig haft det "problemet", våra föl är supersociala - beror kanske på mödrarna? Tycker inte att de är några huliganer heller, de kommer fram och vill bli kliade.
Starta ny diskussion