Själv tycker jag som du att förberedelserna är roliga men själva visningen och tävlingsmomentet om hur det ska gå tycker jag är en höjdare.(särskilt om det går bra) hahaha

Allt ända från man anmält är härligt. Förberedelser, förväntan och nervositet. Efteråt infinner sig någon slags tomhet om det inte finns någon mer utställning att blicka fram till.

Jag visar mina ponnyer själv. Jag kan inte äta innan och när det är vår tur är benen som spaghetti. Man bara man kommer in i ringen så försvinner det och man gör så gott man kan. Ibland är man arg på sig själv för att man tex inte fått till rörelserna så bra som möjligt.

Jag har ju bara två shettisar så jag åker på fler utställningar utan häst än med häst. Det som drar då är absolut alla trevliga människor och att fotografera massa hästar som jag sedan kan sitta hemma och titta på hur många gånger som helst.

Att träna och förbereda ponnyn, putsa, tvätta osv är kul. Packa transport och liknande är väl inget jag tycker är jätteskoj direkt. Träffa alla trevliga människor, få bedömning av ponnyn, se andra vackra ponnyer och få motivation och ladda batterierna inför hösten/vintern.

Jag brukar inte vara speciellt nervös men vid avelsvärdering för hingstarna kan jag varken sova eller äta förrän efter visningen, har ingen betydelse om jag visar en egen eller andras