Igår skulle vi köra med min shetlandsponny, jag hade rotat fram en vagn som jag noga kontrolerade att hon orkade dra.

Sen tog vi en runda på kanske 800 m. Morfar som påstår sig ha ridit och kunnat mycket om hästar tyckte att hon skulle kunna dra vagnen på gärdet med både han och mig på.

Och eftersom han bara hade haft nordsvenskar och stora hästar visste han nog inte att det skulle bli väldigt tungt för en otränad shetlandsponny. Så i uppförsbackarna tog hon i som bara den för att få upp vagnen. Jag (som satt på kuskbocken) såg hur min lilla älskling kämpade, så jag hoppade av och sa att morfar fick köra henne en stund,(egentligen för att det skulle bli lättare för henne att dra).

Jag blev faktiskt riktigt förvånad över att hon kom travandes i hagen idag, när vi skulle ut på en promenad efter ett sådant krävande pass.

Min lilla 22 åriga shetlandsponny, en brunskäckig guldhäst.

<3<3<3