skyltar till ev. vattenkran tycker jag är något som dom kan sätta upp, Det har jag saknat och jag har fått visa flera gånger vart den är (det är på en ridklubb där jag red lektion i många år så jag hittar).

Det är en småsak, men jag tycker det är jobbigt att behöva visa vägen för alla, när jag själv deltar och har fullt upp med annat.

Annars har jag vart nöjd med de tävlingar jag deltagit i :) De sista har det varit samma arrangörer också, och dom är duktiga :D

Tycker du har "sunda" funderingar

Jag tror att det många gånger blir större problem än vad som är rimligt, det blir en höna av en fjäder för att den som blir ifrågasatt/tar emot kritik brister i proffesionell förmåga att ta detta.
Man tar det personligt i stället för sakligt. Så uppfattar jag i alla fall de "försvarstal" som ibland förekommer här på forumet. De blir snabbt motanklagelser och tom, jag kommer aldrig mer att ställa upp för att man blivit kritiserad.
De som klagar gör väl bara det för att man har blivit felaktigt behandlat utifrån de förutsättningar som gavs innan utställningen. Man förväntade sig en rättvis behandling utifrån gällande proposition/regler.

Att proppen/reglerna följs måste vara det viktigaste om alla som deltager vid utställningar/tävlingar ska bli lika behandlade.

Att det ibland blir fel är mänskligt. Men om samma fel uppstår flera gånger och åtgärderna varierar för att ställa till rätta, eller helt uteblir. Då blir folk förbannade för att de särbehandlats.

Även om man kanske haft kritik att framföra vid en utställning gällande en viss sak behöver det ju inte betyda att man tyckte hela utställningen var dålig. Man kan ju faktiskt tycka det var jätte trevligt och man är tacksam mot de funktionärer som lagt ned sin själ i arangemanget.

Det känns lite som att många gör som Kris skev ovan… tar saker personligt, att det är hela världen som rasar när det kommer negativ kritik. Negativ kritik som ju egentligen är positiv. För om denna inte kommer fram, hur ska man då kunna göra det bättre nästa gång.

Faktum är att man blir väldigt fundersam. Om man nu som jag då på plats påpekade att protokollen inte var korrekt ifyllda får sura miner över detta på plats känns inte det så himla roligt. Skulle man då låtit alla åka hem med fel ifyllda protokoll och så skulle man då klaga på det i efterhand? På nåt som man ska och bör fixa direkt? Det har ju hänt förr att någon kommit hem med  ett ogiltligt protokoll. Inte så skoj.

Det känns som att det kvittar om man "klagar" på plats eller senare för man är ändå en sämre människa och man ser ner på alla som inte hjälper till. De som inte hjälper till borde kanske inte få vara med på en utställning, vore det bättre? Många som är funktionärer ofta känner jag kan se ner på de som inte hjälper till, som om dom är mindre värda på en utställning. Kanske är det bara jag som ser det så men så verkar det ibland. Alla är vi på olika ställen hela tiden i livet och kan kanske inte alltid hjälpa till. Men bara för det så har man som någon sa, en rätt som utställare att kräva att det som står i proppen följs. Kanske får man bita i det sura äpplet och göra någon ledsen ibland för att rätta till saker som blivit fel istället för att låta det försvinna med tiden.

Ibland undrar jag faktiskt vad alla här inne har för arbeten, liv i övigt och om allting även där tas personligt. Man kan bli lite rädd av den tanken också. det är ju farligt att ta allting personligt och det är ju farligt att tro att alla menar illa. Det måste vara ett jobbigt liv att leva tänker jag.

Jag har själv varit runt lite på olika lokalföreningars utställningar och jag måste säga att det är skillnad på folket var man är! Märkligt egentligen, varför är det så?  På något ställe känns det lite snobbigt. Folk pratar bara med vissa speciella personer. Kanske ett litet gäng som ligger "i toppen" och dessa hälsar inte på ett annat "gäng". På något ställe är det glatt och lite högre ljudvolym och på vissa ställen är det lite rörigare än på andra. Kanske är märkligt, eller inte. Men det är "skoj" att kunna se skillnaderna även om det kanske drabbar några få då som kanske känner sig utstötta?? Även här menas det kanske inte så allvarligt…

En annan undran från min sida är hur funktionärerna gör för att fördela uppgifterna. Är det alltid samma som har samma uppgift? Cirkulerar det eller är det så att de som är "högst uppsatta" tar de roligaste sakerna att göra?  Ibland undrar jag om det är så bra att en person alltid ska göra samma sak. Kanske någon annan vill testa det också. Sen kanske det är smidigt att ha samma erfarna person på området men då blir det kanske så att lite tråkigare saker alltid blir över? Kanske vill nya funktionärer också göra de lite roligare sakerna. ? Kanske behöver man inte göra samma sak en hel dag?

Själv känner jag att jag inte har lust att köra långt till en utställning, jag har oftast långt till allt här nere, och hjälpa till en hel dag.Ska jag köra långt vill jag ha ponnyer med mig och kunna visa något och inte bara betala 16 kr milen för att hjälpa till och sen köra hem trött. Som jag skrev tidigare så är alla på olika ställen i livet och när jag åker på utställning vill jag komma bort, ha roligt med mina hästar och mina vänner för när jag kommer hem igen har jag tre små barn och ett heltidsjobb som är krävande. Har man sen kronisk sjukdom också så orkar man inte hur mycket som helst tänker jag. NEJ, jag vet inte hur alla andra har det men det är upp till var och en att bestämma hur mycket man vill hjälpa till. Säger bara att alla orkar inte med samma tempo men skulle det vara fel för dessa att åka på utställning kanske man ska  kräva att alla hjälper till i så fall och i annat fall så får vi som inte hjälper till så ofta stanna hemma.

Har också förstått att om man erbjudit sig att hjälpa till och kanske fått en uppgift så får man göra fem andra också? Och om man sagt att man ska bli avlöst efter ett par timmar så händer ändå inget och man blir fast som ringmaster hela dagen? Detta är EN anledning till att jag inte vill hjälpa till. Jag vill inte stå på samma ställe en hel dag för jag mår inte bra av det samt att jag vill kunna visa hästar själv och mingla själv också för när jag åker på utställning är jag ledig och vill kunna känna att jag tar igen mig också.

Sen är det ju också så att man kan inte vara överallt och hjälpa till överallt. Med tre barn har man andra aktiviteter man ska hjälpa till med också. Och visst uppskattar man vad alla gör på en utställning men det verkar som om positiv kritik sållas bort  och uppvägs av negativ. Som om man stänger öronen eller bara fnyser när man säger att det blivit kanon. Då tröttnar man också på att ge positiv feedback. Då får det vara positivt bara att man är där och gynnar genom att ställa ut sina ponnyer för hur det än är så skulle det inte bli någon utställning utan utställare heller.

Så för att summera: Kanske skulle funktionärsbiten kunna delas in i mindre poster? Vem säger att en och samma sekreterare måste skriva på hela utställningen? Och vem säger att samma person måste sitta i sekretariatet hela dagen? Och kanske kunde man byta av den som ska stå och ropa fram hästar en hel dag? 

Och kanske kunde alla vara lite mer artiga och trevliga och säga GRATTIS lite oftare?! Detta är en prestigegrej jag iaf tycker är trist. Är man inte i det rätta och coola gänget får man inte höra att ens ponny är fin och inga grattis får man heller. Kanske är det småsaker som gör de stora sakerna.