Här är lite ino kring din fråga:

http://www.agria.se/hast/veterinar/q/60b3aba497142110c12577c2003d6b72

Själv har jag upplevt samma, svårt att bata bort, högre risk för fång. Min häst har inte haft fång eller vart överviktig på några år. Men nacken är kvar, bara mindre. Hon verkar liksom lagra fettet där tidigare. Nu är den mjuk och "gungar"

Jag har från en erfaren uppfödare hört att det har samband med metabolt syndrom och insulinresistens.

#0 är du säker på att det är det då ?

Det är ju svårt för folk som tittar på bilderna om det är det eller inte ?

Tycker på den bilden du har lagt ut i en annan tråd att man inte kan se att den har fettnacke/späcknacke .

Sen på din fråga att den var hårdare , en nacke hals kan även vara hård av muskler .

Är du orolig så tycker jag att du ska ta dit en veterinär eller prata med fodervärdarna i stället .

Ledsen att behöva säga det, men jag hade ett russ som var hur smal och fin som helst (tävlade trav) men ändå hade en rejäl späcknacke. Jag upplever dock att det är ganska ovanligt på shettisar och de får oftast inte lika kraftig heller.

Faktiskt så hade vår Vabiola som oväntat fölade häromdagen rejäl späck nacke förra sommaren o vi tyckte det var himla tråkigt på ett guld sto så vi ställde inte ut henne då, men den försvann under Malins träning och bantning. Även vår Melody hade det under det året hon inte var betäckt och hade då problem med både fång och nässel feber "stup i kvarten" men nacken försvann på henne sedan hon började ge di och nu när hon snart skall föla igen så är hon för smal, på gränsen till mager i våra ögon.. Så det finns hopp! Jag hade ju fjordingar en gång i tiden också och det var alltid de med späck nacke som hade fång risk, så mitt råd är hård banta! samt träna dem gärna att arbeta i låg form dvs med halsen utsträckt för att bygga lite muskler.

Det är väldigt intressant att veterinär medicinen har kommit igång med forskning på detta nu, det bevisar definitivt att alla "gamla hästkarlarlar" haft rätt….

Precis som #2 skrev så har späcknacken ofta samband med EMS (metaboliskt syndrom/insulinresistens). Våra shettisar är väl kanske aningen mer benägna att få detta än andra raser.

Utan att gå in på detaljerade beskrivningar, som jag inte reder ut, kan jag väl kort säga att det är hög kolhydrathalt i fodret som orsakar späcknacken. Rådet är att minimiera intaget att kolhydrater (socker, stärkelse etc). Detta gör man dels genom sockeranalys av grovfodret, dels minimera eller helt ta bort spannmål ur foderstaten och dessutom hålla nere blodsockerhalten genom regelbunden motion.

Man måste inte hålla hästen mager, om man håller efter det övriga.

(jag har en ponny med EMS, som får fång av detta om mängden kolhudrater blir för stor . jag har lyckats hålla henne i princip helt fångfri i sedan sommaren 2010 med hjälp av rätt grovfoder (i nästan fri tillgång!!) och lite motion…)

#6

En extra fråga till dig som verkar ha mycket kunskap.

Har du hört något om ärftlig belastning eller dylikt vad gäller att lägga fettet just på nacken, vid för hög halt av snabba kolhydrater i fodret. Undrar detta eftersom av de hästar vi har eller jag haft, så har ju, alla som varit friska fått exakt samma gräs/grov foder och ibland har alla lagt på sig rejält men bara några fått späck nacke. Att det har samband med EMS är ju som du skriver numera klarlagt men finns det några forskningsrön på varför bara vissa får detta, emedan merparten, åtminstone av de alla jag ägt eller varit fodervärd åt, kan bli jätte tjocka men lägger fettet på annan plats och verkar därför inte alls ha samma fång risk, eller risk för EMS kanske man skall säga. Två av de av mina hästar under åren som haft späcknacke utvecklade fång på underligt sätt. Den ena då jag bytte från bete till fjolårshö i samband med en tävlingshelg (alltså fick betydligt lägre sockerhalt i fodret, analyserat hö)  och den andra fick fång varje år i slutet på augusti, och inga som helst ändringar i foderstat gjordes och hon för övrigt gått ned i vikt pga att betet försämrats. En utbildningsponny vi hade fick fång så fort han kom till hagen, där det fanns ett "sämre gräs" men klarade sig i "halvblodshagen". Hur kan man förklara detta patofysiologiskt? Min dåvarande veterinär trodde i de två sistnämnda fallen att någon allergi låg bakom, precis som på Melody som samtidigt som sin fång fick urticaria.

#6 Älskar det faktum att både jag och hästarna mår bäst på lågkolhydratkost. ;) #7 Troligtvis är det väl som på människor att man ärver förmågan att hantera insulin och socker liksom tendensen att lägga på sig vikt, men liksom på människor finns det förmodligen en miljöfaktor också - utsätts inte kroppen för lika mycket insulin pga högt blodsocker/mycket kolhydrater kommer det förmodligen dröja längre innan man märker av en insulinresistens. Arv och miljö i samarbete med andra ord, som vanligt. :) Detta är dock mest spekulationer från min sida, om än baserade på logik och mänskliga erfarenheter.

#7 - ja, det verkar till stor del vara ärftligt, detta hur man hanterar kolhydrater - precis som Linnah skrev.

Det finns ganska mycket att läsa om detta på nätet. Nyckelord för sök kan vara t.ex "Equine metabolic syndrome" (EMS), "metaboliskt syndrom på häst" eller "insulinresistens på häst". Jag har läst några bra "arbeten" om detta i SLUs databaser, bland annat.

Man kan jämföra det med typ 2-diabetes på människor.

#8 - jag har inte gått så långt som till LCHF, men jag gillar GI-tänket skarpt, det är min melodi… Och samma tanke funkar ju egentligen ganska bra på hästarna.