Har två shettishingstar på tre år. Den ena är hur lugn som helst. Den andra håller på att krypa ur skinnet om det är något. Han har alltid varit "hispig" av sig, redan när han kom som 9 månader gammal. Tänkte att det blir väl bättre när han blir äldre, men det blir bara sämre. Han har aldrig råkat illa ut, eller blivit illa behandlad, utan snarare att man tagit det lite lugnare med honom. Nu hlet plötsligt, är det problem när vi skall ta in dem. Han springer oroligt omkring, och man väntar sig nästan att han skall fly. Min son var med och tog in dem härom kvällen, och han frågade vad som hänt med hästen, men jag kan inte ge honom något svar. Hästen är van vid min son, och detta beteende har blivit sämre. Jag brukar säga, att hade han varit en hund med den mentaliteten, så hade man fått avliva den, för man hade aldrig vetat när hunden skulle bitit mm. Jag har som sagt från början sagt, att han inte är mentalt bra. Nu till min fråga: är detta spökåldern, eller tycker nis om jag att han får det bäst genom att somna in. Han har även ofta problem med patellaupphakning. jag kan säga att detta är mitt lilla sorgebarn. Det handlar ju om allas säkerhet, så kan ni ge mig råd?