Julia 38040303

Julia är född 2004 hos Tobias Åhlén i Eskilstuna. Hon är fux med stjärnämne och mäter ca 106,5 cm i mankhöjd.

e. Charley v.d. Provincialeweg RS 257
u. Göta RS 2917
ue. Richard V. Laren RS 193

Egna meriter:
Julia har främst använts som travponny där hon har ett rekord på 2.37,6 i kilometertid (minuter/kilometer) och har sprungit in 8600kr. Totalt 54 starter varav 3 första - 10 andra - 5 tredjeplatser. År 2008 blev hon utställd i Delsbo där hon fick sammanlagt 37 poäng 7-7-7-8-8.

Ägarens egen berättelse om Julia:
Året var 2006 när jag bestämde mig för att skaffa en egen tävlingsponny. Att åka och tävla med travskolans vana, lugna och inte alltid så pigga hästar lockade inte längre. Så efter att ha letat lovande unghästar under nästan hela året, så hittade jag vad jag letade efter. Ägaren berättade att det var ett tvåårigt sto efter hingsten Charley v.d. Provincialeweg. En lovande och pigg liten fuxmärr med massa vilja och fint travsteg. Något som definitivt var tvunget att kollas in på riktigt!

I hagen stod ett långbent sto, med spretig lugg och pigga små ögon. Hon var otroligt social och lämnade sina båda hagkompisar för att få "prata" lite med mig. Men hon var inte alls vad jag väntat mig! Med mig hade jag nämligen en grimma. En ganska ful och skrikigt vinröd sådan, i storlek shetland. Det var bara att drömma att få på den över det där långa huvudet! Men vi fick lov att göra det bästa av situationen och låna med en grimma i rätt storlek. Att lasta henne blev inga problem, hon följde mig helt enkelt snällt in i transporten och verkade mest nöjd över att hon fick sällskap där inne. Men redan efter cirka 200 meter uppstod det problem. Hon hade stegrat sig över bommen och hälsade glatt på mig och mamma när vi kom bak och "hälsade på"! Vi lyfte tillbaka den smala och ganska nöjda shettisen så att hon åter stod där det var ämnat. Vilket slutade med ännu en sväng över bommen och en 25 mil lång färd i hästtransport för min mors del.

Inkörningen av Julia blev ett relativt lyckat experiment. Hon skötte sig bra och lärde sig fort alla kommandon. Men när det blev dags att faktiskt träna ville hon inte alls vara med! Hon slog ofta och gärna. Vilket ledde till en del svordomar och uttröttade armar. Vi kom aldrig längre än 100 meter innan dumheterna satte igång och så höll det på i säkert ett halvår innan hon plötsligt bestämde sig för att sluta. Och när hon väl slutat gick det snabbt framåt! Hon klarade kvalet med en marginal på cirka 40 sekunder och joggade lätt och piggt in i mål. Snart insåg vi att hon var något alldeles extra då hon vann sitt första lopp lekande lätt i joggingtempo. Hon verkade inte heller ha några problem med brunster som andra ston kunde ha under vårarna. Detta visade sig, när hon skickades på betäckning år 2010, bero på en störning i livmodern som gjorde henne infertil och saknade därmed brunsten.

Julia blev snabbt bättre och syntes ofta ute på banorna, vilket ledde till att hon blev kvalificerad till flertalet årgångslopp och liknande. Hon hade dock under hela sin tävlingskarriär, och har fortfarande, problem med en framhov. Detta leder ju tyvärr till en del slitningar och mot hösten när alla de större årgångsloppen gick av stapeln, så var Julia redan trött och sliten. Inget som egentligen fick mig på dåligt humör då jag ändå hade mina framgångar med min lilla jobbiga märr.

Under hela fyra år tävlade jag Julia själv. Då och då fick jag erbjudande om att låna hästar att köra, vilket till att jag lånade Julias halvbror Dracula. Det uppskattades inte alls av min egensinniga lilla dam, utan hon hade redan stämplat oss som par och släppte inte in fler i flocken om inte hon också fick vara med och springa! Hon blev rent av arg på mig när jag körde ut i lopp med brorsan istället för henne! Så det slutade med att jag endast tävlade Julia ett bra tag innan jag testade fler hästar. Något hon verkade mer än nöjd över!

Så hur blir det då när man tävlat i fem år med samma ponny? Ja, än idag åker jag på små bockturer och en och annan okontrollerad travmarsch, vilket fortfarande leder till svordomar och trötta armar, men nuförtiden är Julia mer medgörlig och stannar när man ber om det. Nu har jag helt slutat träna Julia för trav och travselen och sulkyn är utbytta mot loksele och fyrhjulsvagn. Trots det så är hon fortfarande samma glada, spralliga och envisa lilla häst, som gillar att visa var skåpet ska stå och gärna testar spännande saker. Så vem vet. Vi kanske börjar tävla tillsammans en dag igen? Förmodligen inom körning eller liknande, men en sak är säker: Jag och Julia håller ihop. Oavsett vad. Men det är kanske så med de flesta ägare av en speciell häst? Man släpper inte gärna taget, hur många slag och sparkar man än åker på!