Shetlandsfolk, kappvändare?
Sitter och irriterar mig i en annan tråd och vill inte kapa den ytterligare. Undrar om man bör testa shetlandsfolket för en speciell gen, kappvändargenen?
När jag först började med shetland kom jag med ett sto till utställning där folk började prata redan då… Jag var okunnig och hästen hade fullt med päls i juni månad. 37p på det lilla treåriga stoet och en massa snack! Efter detta har snacket fortsatt men det har bytt karraktär. Jag har visat fram två diplomston av två möjliga uppfödningar. En godkänd hingst av en möjlig kandidat. Och vad får man? Skitsnack! Något måste vara fel etc etc… Jag har avlivat flera hästar och inte nog med att man blir ledsen över de sjuka djuren så får man… skitsnack!
En uppfödare anmäler in ett krummt föl och blir anmäld av hingstägaren för att denne blev sur.
På utställningar är det tissel och tassel och vart man än vänder sig så är det skitsnack. Kanske inte alla upplever det men ack vad det förekommer kappvändare speciellt på utställningar. Själv pratar jag inte med alla, inte de jag ej gillar… tycker det är mest seriöst.
Det som också retar mig är personer man umgåtts med och som man trott man varit riktig vän med som har andra vänner, vänner där de pratar skit om dessa när de inte är med och som de idag kallar för sina bästa vänner. Att umgås med en person och samtidigt prata skit om en annan vilka de faktiskt också umgås med tycker jag verkar väääldigt jobbigt.
Att sitta och tissla över facebook är ett sätt. Då slipper man möta personerna.
Att skriva inlägg på fokus för att se till att folk blir sura är ett annat sätt… Och folk går verkligen igång! Suck. Jag vet hur det är! MEN för min del struntar jag numera i det, det gjorde jag inte för ett par år sedan men det var vissa som öppnade mina ögon och fick mig att inse att vänner inte pratar bakom ryggen på en och att vänner inte pratar skit om sina andra vänner.
Ett test för kappvändargenen på människa skulle jag önska!
Medarbetare på djurskydd.ifokus

Jag tycker inte Shetlandsfolket är annorlundare än folk i övrigt. Pratas gör det överallt, både där man bor och på arbetsplatser. (Även om den heter Svenska Kyrkan
)
Beträffande allt skitsnack som folk tycker sig bli utsatta för så undrar jag ibland om det inte är uppförstorat för att öka sin egen betydelse.
Om folk pratar om mig har jag ingen aning om och bryr mig inte heller. I Shetlandskretsar är jag okänd och därmed ointressant så det tror jag inte. I övriga livet kan det säkert pratas. Men jag lever efter flosofin att de gärna får prata, jag själv vet sanningen och den har jag ingen skyldighet att delge kleti och pleti.
Att tro att det är unikt för just Shetland tror jag är att vara lite väl naiv.
Skitsnack och ryktesspridningar är inget speciellt för shetlandsfolk, det förekommer precis överallt, oavsett sport eller yrke. Oavsett vilken ras man än håller på med, så finns det på både häst, hund och katt.
Är det något som jag har lärt mig så är det precis som Annette, jag vet vad som är sant eller ej och jag har ingen skylldighet att förklara eller bevisa ngot för någon. Mina riktiga vänner vet vad som är sant eller inte.
Ibland hör man så mycket konstiga saker, och det värsta är att folk tycker att folk ska gå till personen direkt eller höra av sig för att "kolla om det stämmer", de lever inte alltid som de lär precis.
Delad glädje är dubbel glädje :)
jag förstår inte varför det är de som det snackas om som ska vika.sig. tänk om folk kunde hara lite glad för andra när det behövs å ledsen då det behövs istället för att vara avundsjuka eller gotta sig. faktum är att ett liv utan facebook är det bästa jag gjort. lugnt och skönt. men man blir förbannad nör folk hör inne vrider runt saker till nåt det inte är
Medarbetare på djurskydd.ifokus
#3 Det finns ett talesätt…
No matter how carefully you choose your words, they'll always end up being twisted by others…
Delad glädje är dubbel glädje :)
Jag tror inte att någon menar att den som det snackas skit om ska vika sig, precis som man aldrig ska vika sig bara för att man blir dåligt behandlad. Men problemet är att det inte går att förändra någon annan, bara sig själv.
I ett stall där jag stod (helt utan andra shetlandsmänniskor) fanns det en inackorderad som jag fick höra var i princip djurplågare, helt "dum i huvudet" och att man skulle passa sig för henne eftersom hon kunde få helt oförklarliga raseriutbrott och bli våldsam. I den människan fann jag en genuin hästmänniska med mycket stor kunskap, nästan kunnigast i det stallet.
Jag har även på hundsidan varit med om skitsnack, som till och med resulterat i att en i rasens avelskommitté tog upp om det gick att begära in min hunds obduktionsprotokoll, för att hon trodde att jag ljög om anledningen till att jag avlivat honom. En 18 åring som fått avliva sin första hund, knappt ett år gammal.
Min poäng är att skitsnack finns överrallt och att vi inte kommer kunna förändra dom som snackar skit, alltså får vi istället förändra oss själva. Ifrågasätt alltid andra hands uppgifter, både till den som berättar dom och "gå till källan". Vi kan strunta i vad andra tycker och göra oss våra egna uppfattningar av människor, man får helt enkelt plocka russinen ur kakan.
Sedan tror jag att ett väldigt effektivt sätt att få död på det mesta skitsnacket som finns inom shetlandsponnyvärlden idag är öppenhet och den behövs från alla håll, ägare, uppfödare och föreningen.
Det går inte att hitta på rykten när "alla" redan vet hur det egentligen ligger till. Vi kan inte heller bara sitta och vänta på att någon annan ska börja vara öppen, den förändringen måste komma från oss själva.
Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv. - Søren Kierkegaard
Följ min vardag med djuren på bloggen.
#6 Vilket klokt inlägg Ida!
#5 Håller med dig i vart enda ord. Men, det är svårt när föreningen sitter på de största hemligheterna, det borde börja där så följer nog medlemmarna efter…

Sen kan väl jag som håller på med en del andra raser tycka att shettis folket är lite så där *böliga* och överdrivet *känsliga*

Sen om man säger en sak till en person direkt så blir det ju också ett jävla liv och snackas skit just för att man gör det så ibland är frågan också är de värt att säga det till den personen för de blir ändå ett jäkla liv 
Det går bevisligen inte att fråga en hingstägare eller en uppfödare direkt heller utan att bli kallad för både det ena och andra. Jag uppskattar om andra som vill veta något om mina uppfödningar kommer direkt till mig, därför gör jag lika när det gäller andras. Tänk vilken nytta vi skulle ha av varandra om det var mera öppet.
Skitsnack finns överallt, hela tiden. Lyssna på det vettiga som sägs och låt resten rinna av som vatten. Håll vännerna nära, men fienderna närmare så vet du vad du kan säga och inte.
MVH
Sofie

Det är inget unikt för shetland, är precis likadant vart man än är! Är ju aktiv på många ställen och har varit i många år, det är många tårar som fällts av nära och kära för elaka saker både på nätet och i verkligheten där det varit sporter och hästar inblandat. Tyvärr är det lättare att säga och snacka på nätet en öga mot öga med folk, därför blir det väl också värre nu än förr…..

När man skriver/läser så missar man tonfall/ansiktsutrcyk mm .Det gör att man kanske läser in mer an vad som skrivs/menas och så går man igång.
Samma för den som uttalar sig. Det är lätt att vara lite kaxig och anomyn bakom datorskärmen.
Jag kan uppleva att det lätt blir "bråk" här i trådarna på forumet.
Många experter som vill uttala sig. Ibland kanske för att visa att man kan och vet, och så missar man att lyssna in eller fråga efter den adres situation .
Hoppas och tror att alla menar väl, men det finns faktorer som spelar in och gör att det lätt blir missförstånd.
Det handlar väl inte om vad man menar eller tror. Det handlar om ärlighet gentemot andra uppfödare, sig själv och framför allt mot rasen.
Det vore så enkelt om alla tog sitt ansvar, om alla lät bli att känna skam över att ha fått avkomma med fel. Som jag skrev tidigare, det är de som avlat före oss som lagt grunden till det som finns idag. Vi ska förvalta rasen till de som kommer efter oss. Gömmer vi undan fel och brister kanske vi förstör rasen, istället för att göra något åt det.
Ja anonym, det är alltid de som är anonyma som har mest åsikter.
#3 Jo visst men man kan inte hjälpa hur man är som person och hur man upplever ord och saker…
#8 Jag föredrar nog att vara en extra känslig person då… framför en person som inte tar åt sig saker alls…
#5 Jättebra skrivet! Visst är det så att det ofta är helt på tok fel och det är just detta jag menar… Det känns så himla trist och dessa saker dödar åtminstone mitt intresse. Sen att det inte bara är shetlandsfolk är ju tråkigt men det är dessa grejer som gör att jag iaf ger upp mitt stora intresse
#10 om man vet vilka som är riktiga vänner så vore det ju busenkelt
Medarbetare på djurskydd.ifokus
#10 Det brukar märkas vilka som är ärliga och inte.
MVH
Sofie