Jag har ju "bara" avlat i 10-11 år och jag har väl fött upp ganska bra individer överlag vilka jag har behållt. Däremot så har jag också fått ett sto som fått patellafel samt fått ett sto efter en hingst med trachealkollaps. Sto nr ett lever inte då jag avlivade henne som treåring och sto nr två är såld som barnponny och sällskapshäst. Sen har jag sålt ett tredje sto som fick guld som 2 åring men som jag kände inte passade in hos mig då hon var av den tyngre modellen. Men hon är visad med fina poäng och titlar i Finland. Å så till sist har jag sålt en hingst precis som är två år men den nya köparen kommer visa fram honom.

Själv tycker jag att folk avlar för mycket på allt de har hemma. Allt behöver inte gå till avel. De ston jag avlar på har fått diplom, i dagsläge iaf. Stamstoet till mina är "bara klass1". Tycker det är förskräckligt att det finns de som tar föl efter föl på ponnyer som faktiskt har defekter… JA, det finns dom som gör det och det är inte okej tycker jag. Har fått höra kommentaren: Jag tänker ta så många föl jag hinner på henne… Å så är ponnyn faktiskt född med ett ärftligt fel… Sjukt! Då värnar man inte om rasen!

Skulle någon av mina uppvisa exem, patellafel eller andra saker skulle jag inte avla på dem och jag tycker att det är helt okej att avliva en häst som själv har felet.

Jag har ju bara visat en hingst och han är idag godkänd men om jag skulle visa några fler och de inte går igenom skulle jag kastrerat och sålt en valack. Träning får köparen göra. Skulle jag visa ett sto och hon inte leverar klass 1 får hon inte heller gå i avel och kanske jag säljer henne då jag själv vill avla på guldston. Jag tänker att jag har sådan småskalig avel och vill därför välja ston som själva visat framfötterna.

Försöker visa mina treåringar på treårstest om läge ges och de jag har visat har fått utmärkelser.

Jag har ett sto som inte uppfyller de exteriöra krav jag har på ett avelssto och hon är utlånad till min arbetskamrat på obestämd tid. Vad som händer om dom inte vill ha henne längre vet jag inte, hon kommer i alla fall inte att användas i avel eller säljas till någon okänd eftersom hon redan haft så många hem. Som ägare styr jag åtminstone hennes öde därför har jag valt att låna ut istället för att sälja.

När det gäller Shetlandsponnyer har jag hittills bara sålt en 4-årig valack som jag köpte som föl. Säljer ogärna ett ungsto om jag inte har flera från samma mamma, allt för att gardera mig om något händer stoet.

Har för avsikt att kastrera alla unghingstar. Tycker det finns så många bra svarta hingstar så för min del är det inte lönt att spara och visa fram. Mina ston får gärna meritera sig genom bra valacker istället. Skulle möjligen kunna tänka mig att spara en fuxhingst om det skulle råka ploppa ut någon 😉.

Intressant att höra era funderingar! Hoppas fler vill dela med sig av sina tankar kring detta!

Själv har jag bara fött upp 5 shettisföl, varav jag kastrerat och sålt 2 som jag inte tyckte var hingstämnen. Övriga 3 är kvar hos mig. En valack som är till salu, en avelshignst och ett sto som väntar sitt första föl i år.

Är ju en *liten* uppfödare med endast tre uppfödningar hittintills…
Har ett pensionerat avelssto och en avkomma efter henne. Hon hade en komplicerad fölning för ett antal år sedan och både med tanke på det samt att de avkommor hon lämnat trots betäckning med välmeriterad hingst inte lämnat den kvalitet jag önskar. Henne kommer jag aldrig sälja, utan hon får sluta sina dagar här när den dagen kommer. Avkomman vi har är valack och det var ett väldigt lätt beslut att ringa till veterinären för att göra valack av honom.

Det andra stoet jag har är den som kommer vara grunden i framtiden. Lämnat en RS-hingst samt hans nu 3-åriga syster. 3-åringen har vi hela tiden sagt att hon ska stanna kvar här tills hon har sitt RSnummer, sedan kommer hon dock vara till salu.

Vi resonerar som så att vi vill behålla de få avkommor vi tar fram tills de är visade på hingst- eller stopremiering samt grundutbildade inom körning. Vi vill helt enkelt ha koll på att de som kan verkligen blir stambokförda för att kunna meritera föräldradjuren.

Är också en liten uppfödare - haft shetland i 10 år och fått 7 föl:

2004 hingst såldes som 1-åring som blivande bruks/sällskapsponny. Finns kvar hos samma ägare. Visad som 3-åring med 40 p och tävlat i körning.

2006 sto som jag har kvar. Visad som 3-åring m 40 p, G-prem, RS-nr, mina barns ridponny.

2007 hingst såldes som 1-åring som blivande bruks/sällskapsponny. Finns kvar hos samma ägare och har nyligen tävlat blåbärshoppning med sin lilla ryttare. Visad som 3-åring m 39 p och deltog på 3-års test.

2007 sto såldes som föl till annan uppfödare, men fick tyvärr avlivas som unghäst.

2009 sto som jag har kvar. Hon visades flera ggr i somras och fick som mest 42 p. Diplom, GI-prem, RS-nr. Är nu till salu.

2009 sto såldes som 1-åring som bruks/sällskapsponny. Ej till avel då hon är resultat av tjuvbetäckning (har dock pass i SSS och är en 'riktig' shetlandsponny). Finns kvar hos samma ägare.

2012 sto som jag har kvar och kommer att behålla tills hon är åtminstone 3 år och visad på prem och fått RS nr.

Väntar inga föl i år och kommer inte att betäcka nåt av de tre vuxna ston jag har. Marknaden är ganska mättad och jag vill inte ha fler själv i nuläget.

Jag vill försöka behålla ston tills de är 3 år och därefter beror det väl på. Men vill gärna se till att de visas på prem och får RS-nr. Har inte fått så många hingstungar, har sålt dem ganska fort då jag inte haft möjlighet att hålla hingst. Hade jag haft dem kvar hade de kastrerats. Oavsett hingstämne eller ej.

Tänkte på en annan sak:

Jag har skaffat mig de ston jag allra helst vill ha. De har alla diplom, är av förärvningssäker stam och har det kanske viktigaste, ett gott temperament.

Själv har jag alltid varit avelsintresserad och lusläser allt om stammar. Men jag har inte avlat Shetland i mer än några år och är därför nybörjare. Om nu mina ston inte lämnar det jag önskar beror det troligen på att jag väljer "fel" hingstar till dem snarare än att de är dåliga avelsston. Då är det inte säkert att det blir bättre för att jag byter ut mina ston. Jag tror att det då gäller att läsa på ännu mer.

Jag anser mig som nybörjare fortfarande då jag fick mitt första föl 2005.

2005 en hingst som såldes hade samma hem fram tills han avlivades pga fång.

2006 en hingst som såldes hade samma hem fram tills han avlivades pga fång.

2007 en hingst som såldes bor hos samma ägare än och är valack visad med 37p är nu barnponny.

2008 ett sto som är kvar som avelssto hos oss GI visad med ch titlar och som mest 42p

en hingst som är såld bor kvar hos samma ägare, visades på prem. med 39p kastrerades innan försäljning.

en hingst som är såld bor kvar hos samma ägare, visad med en hel del klassvinster kastrerades innan försäljning

ett sto som såldes som föl med mamman bor kvar hos samma ägare än visad med 40p även visad på prem.

2010 en hingst som är såld bor kvar hos samma ägare och är kastrerad.

ett sto som är kvar hos oss visad med 39p och klassvinst

ett sto som dog efter 14 dagar.

2011 ett sto som var kvar hos oss visad med klassvinst, chtitel upp tom 42p dog ute i hagen

2012 ett sto finns kvar hos oss visad med klassvinst 38p

ett sto som var dödfödd.

2013 ett sto som föddes i går kommer vara kvar till hon är 3 i allafall.

Har sålt ett avelssto då hon hade flertalet svåra fölningar hon finns idag hos samma ägare och används som barnponny

Har sålt ett sto som inte ska användas i avel vet tyvärr inte mkt mer om henne.

Har sålt ett elitsto som inte blev dräktig.

Dom stona jag har idag tror jag på med rätt kombination. Hingsten jag har tror jag stenhårt på.

Dom hingstfölen som inte räcker kastrerar vi och säljer.

De ston jag har i avel är såna ston som jag tycker har något att tillföra i avelsboxen. Merparten av dem har åtminstone vid något eller några tillfällen belönats med guld på utställning. I år har jag för avsikt att betäcka ett sto som är 22 år och aldrig visad - hon har många av de egenskaper jag önskar hos ett avelssto och vilka siffror hon skulle få vid avelsvärdering eller utställning är för mig helt ointressant som det ser ut just nu. (hon har haft några föl hos tidigare ägare)

Jag har ett väldigt bra avelssto i Zandra, som nu är 19 år. Jag har två fina döttrar efter henne, så när hon har fölat i sommar (och fölet är avvant) kommer hon få flytta till en ny ägare - där hon kommer få åtminstone ett föl till plus att hon är tänkt som framtida barnponny till det nyfödda barnbarnet.

Ston som jag inte tycker passar in i min avel - oavsett om de är födda här eller har hamnat här på annat sätt - har jag sålt vidare, eller åtminstone inte betäckt. Hade t.ex en liten toppenbarnponny med lindrig sommareksem, skulle aldrig kunnat tänka mig att betäcka henne men hon fyllde sin funktion här ändå. (tyvärr akut avlivad för något år sedan) 

De hingstar som fötts här har visats om de varit någorlunda bra. Hittills ingen godkänd och samtliga har då kastrerats och sålts.

Jag tror inte TS tanke var att varenda uppfödning skall presenteras i denna tråd 😉. Hon eftersökte tankar runt gallring av avelsdjur.

Jag har bara en gång sålt ett sto på grund av hennes avkommor och då berodde det inte på att det blev dåliga avkommor utan för att hon lämnade avkommor som var för stora för vårt avelsmål (vill ha dem under metern, gärna runt 95-97 cm). Sedan har jag sålt ston av andra anledningar, t ex höga bud i kombination med goda hem, ett sto som inte gick att ha i flocken men som fungerat utmärkt hos nya ägaren och just nu har jag ett jättebra sto som jag kan tänka mig sälja eftersom jag har en dotter till henne och inte har möjlighet att avla i den utsträckningen jag vill. Jag tycker det är sorgligt att se vissa uppfödare som köper och säljer sina avelsdjur som andra byter strumpor… Verkar inte finnas någon tanke eller hjärta i avelsarbetet.

Det är inte fult att byta ut hästar som inte uppfyller de krav som var och en har på sina avelsdjur. Snarare tvärs om. Vore många gånger mycket bättre att flera gjorde så, än att fortsätta att lägga på föl efter föl.  Alla ston behöver inte användas i avel.  Om man satsat rätt eller inte visar sig i resultatet sen. Hur många är inte hästarna  som bara försvinner ? som aldrig kommer fram på något sätt.

Att man säljer en individ behöver inte betyda att det är något fel på den, kan vara av många andra orsaker, utan att man ska behöva förklara för stora massan varför.

Jag tycker folk har för bråttom, avel tar tid. Vissa linjer är senare och tar tid innan de blommar ut. Andra är kanonbra som unghästar men sen blir det inget av dem ändå. Det gäller att lära sig sina egna linjer och det tror inte jag man gör om man byter avelsmaterialet hela tiden.

Titta på de som lyckats, de har börjat med välstammade ston och avlat konsekvent utifrån det. Tänk vilken lycka att kunna stå i sin hage och blicka ut över många generationer. Det är en riktig avelsvision för min del 🙂.

#12 Välstammade ston i all ära… men det finns dom som lyckats med udda stammar också, DET tycker jag är kul avelsarbete!

# 12

Jag håller med dig att avel tar tid. Alla har inte den möjligheten att behålla alla, d.v.s. ha många generationer.  Man kanske finner en glädje i att andra vill fortsätta med de individer som man planerat, hoppats och trott på.  Det är inte bara en vacker individ det handlar om när man avlar. Temperament, friskhet och sundhet är viktiga stenar i avelsarbetet som ofta glöms bort . 

Det viktigaste är välstammade bra ston, men det hjälper inte om inte rätt hingstar tillförs. 

 Är man ute efter ett visst blod  finns det en hel del ur samma med ytterst lite variation i den avel som bedrivs idag.  Man kan se på släkt tavlor att i stort kommer alla ur endast några få blodslinjer.