Vår framgångshistoria…

Köpte min andra shettishingst i september 2012, han var då två år och hade i hela sitt liv fått göra lite vad han ville… Han förstod inte vad som var rätt och fel, men var ändå genuint snäll.

Jag började med att bara gosa och klappa, i två veckor höll jag endast på att klappa, men ökade klappningarna och tillslut kunde jag klappa och ta på honom över hela kroppen!
Sedan var det dags att ta kontroll över ledningen. Vi började med att gå fram och tillbaka på gårdsplanen, i lite olika cirklar, åttor mm och belöna genom att släppa efter mer och mer och låta honom driva på själv (och inte bli dragen fram som det blev mellan box och hage…).

Sedan började vi med mindre pass i paddocken, han skulle gå fint och öka, minska i tempo på kommando. Efter 3 dagar fungerade detta felfritt!

Hovarna hade ju dessutom växt, så hovslagaren ringdes hit… jag förberedde honom på att jag inte hade en aning om hur han skulle reagera men att jag lyft hans hovar mycket under den tid jag haft honom så han har hunnit bli ganska van. Hovis skrattade mest och sa att det inte gör lika ont att bli sparkad av en sådan liten hov som hans egna ardenner :)
Men där stod han min lille plutt, snäll som ett lam och lät hovslagaren verka alla fyra hovar utan problem! Hovslagaren och jag blev nog lika förvånade båda två ;)

Så kom kylan och regnet, och ett täcke införskaffades… men oj, inte trodde jag att ett täcke kunde vara så farligt :)
Men efter ännu några dagars tränande kunde jag slänga upp täcket bakifrån och från sidorna utan att han reagerade det minsta! Och hand i hand med kylan kom mörkret och reflexer var ett måste, jag trodde han skulle hoppa i taket när jag spände och spände upp reflexerna runt benen på honom men icke, han undrade mest varför jag låg på alla fyra och grejade ;)

Och eftersom han var hingst blev det sedan aktuellt att börja träna att ha bett och träns, kan ärligt säga att det än idag inte är hans favorit med bett, men han lyder bra, och protesterar inte så värst mycket när jag tränsar honom.

Så för snart två månader sedan var det dags att lägga på sadel… och Han reagerade inte ens! Sadeljorden spändes lite mer för varje dag och tillslut satt den stadigt och vi började promenera med sadeln på ryggen! Första promenaden resulterade i ett (ETT, 1) bocksprång, men inget mer.. jag tror han bara skulle kolla så den satt kvar :)

Så i torsdags var den stora dagen kommen, min kompis dotter skulle få hänga på honom i paddocken! Första gången med ryttare på ryggen och vad gör lillen?! INGET! Han vände huvudet bak, tittade på tjejen på ryggen, tittade fram på mig igen och såg alldeles nöjd ut!

VILKEN GLÄDJE!

Jag ångrar inte en sekund alla timmar jag lagt ner på min prins, man får allt tillbaka med besked! :)